Guds del -

Grunden

En regnig lördag i november kom Jonathan och Helen Thompson

hem till mig för att gå igenom sina ekonomiska problem i ett försök

att rädda sitt äktenskap.

Jonathan och Helen var kristna, men de hade aldrig fått höra om Bibelns

perspektiv på pengar och ägodelar. De var glada för sitt vackra tvåvånings

tegelhus i Bristol, sina två nyförvärvade bilar och övriga ägodelar. Båda

kände att de hade arbetat hårt för vad de hade skaffat sig och gjort sig

förtjänta av rätten att njuta av ”det goda livet”.

Men när nu de ekonomiska påfrestningarna hotade livsstilen kom

bristen på förnöjsamhet upp till ytan och resulterade i en allvarlig

äktenskapskris. De pratade i stort sett aldrig med varandra om

ekonomin. Både Jonathan och Helen hade sin egen åsikt beträffande

hur familjens tillgångar skulle användas, och de hade aldrig kunnat

diskutera ämnet utan att hamna i gräl.

De var nära att förlora allt till fordringsägarna. Detta, jämte risken för

skilsmässa, hade skakat upp dem rejält ur självbelåtenheten.

Så när vi satte oss ner med Jonathan och Helen var de högst motiverade

att höra vad Bibeln hade att säga om pengar.

Bibeln lär att hanteringen av våra pengar består av två delar: (1) Guds del

och (2) vår del. Jag tror att mycket av vår förvirring kring hanteringen av

pengar beror på att vi inte förstår dessa båda delar.

Guds del är förnöjsamhetens grundförutsättning. I Bibeln kallars Gud

vid olika namn. Det namn som bäst beskriver Guds del ifråga om pengar

är Herren. Det kapitel du just nu läser är det viktigaste i hela boken,

eftersom vår bild av Gud avgör hur vi lever. Låt mig ge ett exempel. Efter

att ha förlorat både sina barn och allt han ägde kunde Job fortfarande

prisa Gud. Han kände Herren och förstod dennes roll som Herre över

hans tillgångar. På liknande sätt avstod Mose från Egyptens skatter och

valde att istället lida tillsammans med Guds folk. Både Job och Mose

kände Gud och bejakade Hans roll som Herre.

Låt oss nu ta reda på vad Bibeln har att säga om Guds del på

tre viktiga områden, nämligen äganderätt, kontroll och försörjning.

Ditt är riket, Herre, och du är den upphöjde härskaren över allting. Rikedom och ära kommer från dig, och du råder över allting. I din hand är kraft och styrka, allt har du makt att göra stort och starkt. Kung David 1 Krön 29:11-12

Äganderätt

Bibeln gör klart att Gud äger allt. ”Jorden är Herrens med allt den rymmer,

världen och alla som bor i den” (Ps 24:1). Bibeln till och med specificerar

vad det är Gud äger. I 3 Mos 25:23 framhålls Gud som ägare av hela

landet: ”Jord får inte säljas för all framtid, ty landet är mitt.” Hagg 2:9

konstaterar att ”mitt är silvret, mitt är guldet. Så talar Herren Sebaot.” Och i

Ps 50:10 står det: ”Ty alla skogens djur är mina, boskapen på de tusen

bergen” (Fb) Herren är alltings Skapare och har aldrig överlåtit

äganderätten till sin skapelse åt människan. I Kol 1:17 läser vi att ”allting

hålls samman i honom”. I detta nu håller Herren bokstavligen allting

samman med sin kraft. Att bejaka Guds äganderätt är en förutsättning för

att vi ska kunna låta Jesus Kristus bli Herre över våra pengar och

ägodelar.

Mitt eller Herrens?

För att kunna bli Kristi sanna lärjungar måste vi överlåta äganderätten

till våra tillgångar åt Herren. ”Ingen av er kan vara min lärjunge om han

inte avstår från allt han äger” (Luk 14:33). Jag och många med mig har

förstått att Herren ibland prövar oss genom att fråga om vi är villiga

att avstå från en viss kär ägodel. Vår pastorsfru hade svårt att acceptera

att Herren ägde hennes diamanter. Vi höll en studiegrupp och tittade

närmare på sådana ställen i Bibeln som handlar om att Gud äger allt.

När det var dags att fylla i överlåtelsehandlingen vägrade hon blankt;

hon tänkte minsann inte skriva under något sådant och godta att Gud

ägde hennes diamantsmycken. När hon kort därefter kom tillbaka från

ledigheten i kursens mitt meddelade hon att ”nu får det räcka – jag är

redo att skriva under”. En vecka senare talade Gud till henne, och hon

gav med villigt hjärta bort ett av sina smycken.

Låt inte detta avskräcka dig! Gud tar inte alltid ifrån oss det vi värdesätter.

För det mesta låter Han oss njuta av just dessa ting.

Poängen är bara att ytterst sett är det Herren som äger dessa saker.

Bibelns starkaste exempel på detta är när Herren sa till Abraham: ”Ta din

son Isak, din ende son, som du älskar...och offra honom där som

brännoffer” (1 Mos 22:1, Fb). När Abraham lydde och därmed uttryckte sin

villighet att ge upp det käraste han ägde, försåg Gud honom med en

vädur som han kunde offra istället, utan att Isak kom till skada.

När vi bejakar Guds äganderätt förvandlas konsumtionsbeslut

till andliga beslut. Då frågar vi inte längre: ”Herre, vad vill du att jag ska

göra med mina pengar?” utan ”Herre, vad vill du att jag ska göra med

dina pengar?” Med detta perspektiv blir besluten angående konsumtion

och sparande lika andliga som besluten angående givandet.

För att kunna lära dig förnöjsamhet måste du bejaka det faktum att Gud

äger allt som är ditt. Om du inbillar dig att du själv äger någon enda av

dina ägodelar, kommer omständigheterna kring den ägodelen att

speglas i din inställning. Om något positivt händer med den ägodelen blir

du nöjd och glad. Händer det däremot något negativt blir du missnöjd.

Det är dock inte alltid så enkelt att behålla detta perspektiv.

Det är så lätt att tänka att de ägodelar vi har och de pengar vi tjänar enbart

är resultatet av vår förmåga och våra prestationer.

Vi tänker gärna att vi har förtjänat rätten till allt vi äger. Jag styr mitt eget

öde, säger humanisten.

Jag är ensam ägare till allt jag har. Denna syn på ägande är helt klart den

förhärskande i vår kultur.

Att avstå från sin äganderätt är inte lätt. Vi behöver ständigt bli påminda

om att Gud äger alla våra tillgångar.

                                                                                        ur "Dina pengar räknas"

Köp boken här

Klicka på titlarna nedan för smakprov.

Widow and Oil
Jeremiah's Call
Abram's Reward
Abraham and Isaac
Rich Man and Lazarus
Lifted Up